Visst ja, jag hade ju skaffat mig en blogg. Och då förväntar sig folk att man ska uppdatera den... annars kommer ingen att läsa. Så jag gör ett försök.

Jag tycker jag börjar anpassa mig förvånansvärt bra till gå-hemma-och-drälla-livet. Det är två veckor sedan jag gick av mitt sista arbetspass på en väldigt lång tid framöver. Men då har jag ju sett till att hålla mig sysselsatt också. Släpade med mig syrran till Ullared och kom hem med bilen full av kassar (jag som egentligen inte skulle ha nåt, den här gången heller). Jag har bakat kanelbullar, bröd och vaniljbullar och fyllt frysen med lasagne. Jag har varit hos TP och fått ett dignande fikabord ungefär i klass med dem jag minns från fikastunderna hos min morfar (då för längesen, på 1900-talet). Jag har varit på ljusparty, sett på film, städat ur alla skåpen i köket. Och promenerat. Har dammat av mp3-spelaren och laddat den med böcker. Just nu lyssnar jag på Till Dess Din Vrede Upphör av Åsa Larsson. Spännande.

Men några långpromenader blir det inte. Däremot många. Har fått foglossning, så 10 minuter är ungefär vad som funkar, om jag ska vara säker på att ta mig hem igen och inte bli stående på andra sidan kyrkogården, flämtandes, som i förra veckan. Men man kan ju gå samma runda 3 eller fyra gånger samma dag. Jag har ju tid, liksom...

Kort sagt. Jag har gjort allt det som folk har sagt till mig att jag ska göra. Men det är fortfarande 6 veckor kvar till mitten av mars och beräknad ankomst. Får väl börja om från början igen...

Igår var jag hos barnmorskan, och allt knallar på som det ska. Magen växer så det knakar. Dessvärre även rumpa, lår och tuttar. Men det är väl som det är. Får ta tag i det sen. Naturen tänker sig nog att jag ska ha lite reserver om det blir hungersnöd i landet. Med tanke på att försäkringskassan fortfarande inte har för avsikt att betala ut någon ersättning till mig (de ringde i förra veckan IGEN och ville ha in mina inkomstuppgifter - trots att jag skickat in dem vid tre tillfällen tidigare!), kanske det blir akutellt. Tur man har en rik och välbärgad man att leva på! ;-)

Dags att ta tag i den här dagen. Ambitionen är att plocka ner ljusslingorna ute. Dom har inte kommit ner än. Tänkte höra om Anna hjälper mig på fredag och ta ner dem som man behöver stege för att komma åt. Jag får inte klättra på stegar själv för tillfället för min man. Hälsar han från Italien pudersnön och offpist-åkningen...

Jag har nyss varit nere i affären. Ni ANAR inte hur mycket körsbärstomater det finns i en hel sån där hög med platslådor, och hur LÅNGT dom kan rulla när man välter ut allihopa när man går förbi!! Jag lovar - jag rörde dom inte ens!! Det blir inte bättre när man rätt så gravid ska krypa omkring på golvet och be om ursäkt och försöka jaga fatt alla dom små rullande godsakerna. Givetvis en sån där dag när man känner varenda en som har gått för att handla... I kassan passade jag även på att riva ner en låda med Stimorol, så den föll (uppochnerpå så klart) och drog med sig en ställning med extraerbjudande på Wasa Sandwich ner i kylboxen för CocaCola!

Igår hoppade tvättmaskinen ner från sin bänk och kilade fast sig - ihärdigt centrifugerande - mellan bänken och hyllorna. Nää, nu är det jag som lägger mig på soffan och inte petar på EN sak till mer idag!