Direktlänk till inlägg 21 juli 2009
En liten liten liten pinjenöt höll på att sätta stopp för hela härligheten igår. Vi svängde ihop en pasta med chevré, soltorkade tomater och ovanpå pinjenötter. Väldigt gott. Det var bara att när jag skulle ta en slurk vatten, så följde en liten pinjenöt med och satte sig som ett litet - men väldigt tättslutande - lock. Det blev TVÄRstopp! Snacka om att man blir förvånad när man varken får in eller ut ens en liten gnutta luft, och än mindre kan hosta eller säga nåt. Tack och lov var Andreas hemma och satt mitt emot mig vid köksbordet. Och tack och lov har han snappat upp lite basala livräddningskunskaper, för efter tre ryck med Heimlisch´ manöver ploppade den upp och for ut genom munnen. En liten, liten nöt, som sagt. Vad som kunde hänt och hur det hela hade slutat om jag varit ensam hemma, eller om han inte hade agerat så snabbt och rätt som han gjorde behöver jag inte grubbla över alls. Jag har spenderat hela natten med att drömma mardrömmar om olika scenarion. Huuuu!
Enligt Andreas tog hela incidenten inte så lång tid, kanske max en halvminut, men för mig kändes det som en halvtimma. Men eftersom jag stod upp hela tiden så var det nog inte riktigt så länge. Jag hann dock tänka att mitt största bekymmer var att nu skulle Anna få åka ensam med Ida till Island!
En ruskig och otäck upplevelse som ger anledning till lite eftertanke och tacksamhet... Det hade kännts jäkligt snöpligt om mitt liv tagit slut just nu! Och på grund av en liten liten nöt....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 |
|||||
|