Efter ett större hysteriskt utbrott som kändes som om det varade hela förmiddagen (i själva verket var det "bara" 1,5 timma...) fick vi till slut en riktigt härlig dag idag med. Imorse var den utlösande faktorn att Ida inte tyckte att hon behövde ha byxor och skor på sig när vi skulle gå ut. Det tyckte jag, och så var kriget ett faktum. Vi tog oss en liten promenad ner till Sjöstugan, där vi shoppade lite. Efter lunchen fick Ida ett nytt bryt, och då hade vi redan skämt ut oss på hela fjällstationen, fann jag ingen annan utväg än att stoppa in henne i bilen och köra runt lite planlöst. Det blev vägen tillbaka mot Idre (eftersom vägen tar slut här i Grövelsjön). Efter tre minuter sov hon och det fick hon göra tills hon vaknade av sig själv nästan två timmar senare. Då hade vi vänt i IdreFjäll, och jag hade stoppat på många fina ställen och passat på att ta lite bilder. Hoppas på en lugnare natt inatt (hon var vaken i 1,5 timma och stökade runt inatt), och att förutsättningarna för en riktigt lyckad dag imorgon ska vara riktigt bra :) Här följer lite bilder från de stunder då hon var riktigt nöjd, trots att hon har både byxor och skor på sig...

Vattenpölar!! Finns i massor och är så kul, så kul.,..  

Bäst att ha tungan rätt i mun... 

...så man inte trillar i när man balanserar på spång

Lätt utförsbacke och nästan inga stenar i vägen - full fart!!  

På Trollstigen (1,2 km...) hittade vi "Alla hemgjorda trolls träd".   Många troll fanns det här, och även mitt troll satt ned en liten stund...

Många troll!  

Stentroll  

Långa spångar är kul  

Imorgon har vi planer på att gå "naturstigen" på 4 km. Tar nog hela dagen :) Blir många humör-höjande och motiverande fikor längs vägen. Dock har jag lärt mig efter första dagen att inte ENBART använda russin - även om hon tycker väldigt mycket om det, och det är praktiskt och smidigt - så har det absolut sina nackdelar när det kommer till antalet nödvändiga blöjbyten... För hård i magen blir man då rakt inte av en stor mängd russin!

Nu är vi i fjällen, Ida och jag. Åkte upp igår, en sträcka på 58 mil, och det gick hur bra som helst. Ida sov lite, och kollade på film. Sen gjorde vi ganska täta stopp så hon kunde springa av sig.

Idag har vi varit på topptur på Jakobshöjden. En sträcka på totalt 8 km skulle jag gissa. Rätt stökigt  underlag att gå på men annars var det vackert. Hög klar luft och fantastiska höstfärger - som jag har längtat!

Här följer lite bilder från idag:

Vackra höstmoln som släppte ifrån sig lite hagel och lite regn.

Man blir visst lite trött av att fjällvandra!

Ida har fått en alldeles egen Fjällräven Kånken som hon är SÅ stolt över. Hon har gått runt och visat den för nästan alla här på fjällstationen

Sittpaus

Ibland är det lite motigt här i livet. T ex när nyponsoppan just har packats ner och mamma tycker att man ska traska vidare....

Surpuppa :)

Snor!!

MEEEER snor

Fikapaus

Konst

Nu har jag ont i mina fötter! Fast jag har gått i mina specialgjutna sulor hela tiden i två veckor så pallade dom visst inte för lite light-vandring. Ligger med benen i högläge. Imorgon får vi njuta av den vackra omgivnigen lite mer i stillhet. Kanske leka i vattenpölarna på parkeringen eller åka och bada. Inte fel det heller  

Tre korta snabba videoklipp från Idas första pianoframträdanden. Se hur hon utvecklar sin teknik steg för steg under en och samma dag!   

Hujeda mig sicket humör! God och glad för det mesta, som sagt. Tur är väl det! Tack Anneli för din kommentar på mitt förra blogginlägg, jag vet ju att dina barn är välartade och fina, och om de har haft samma temprament och trotsnivå, så finns det kanske hopp även för oss :-)

Idag har vi varit en sväng på Öppna Förskolan.

Nu när de andra i vårt kvarter börjat på dagis allihopa, så känns det ännu viktigare att ta sig iväg och göra nåt vettigt med Ida, så hon inte bara blir hemma med mig och får hänga med på sånt som jag vill och behöver göra. Och hon tycker väldigt mycket om Öppna Förskolan. Väldigt mycket. Det sjungs, leks, målas och stojas runt. Att jag är med där uppmärksammar hon knappast. Jag har läst nånstans att innan man ska runda av och gå hem så kan man förbereda barnet på det genom att tala om det ungefär fem minuter innan, så det har en ärlig chans att avsluta den lek det håller på med. Sagt och gjort. Med tisdagens härdsmälta i smärtsamt färskt minne, kände jag mig väldigt väl till mods och påläst när jag deklarerade för Ida att "nu kan du leka en liten stund till, men sen ska vi klä på oss och cykla hem". Totalkatastrof!!!  Det funkade inte alls på mitt barn!! Med uppenbart missnöje, blandat med besvikelse och misstro ser jag hur det börjar darra i underläppen direkt, och ett tveksamt "mammaaaaaa?? neeeej! neeeej??", varpå hon hulkande går bort till fröknarna och gråter så hjärtknipande hon bara kan "neej, neeeeej, inteeeeee!!". Här funkar inget tröstande eller pedagogiskt förklarande. Inte heller lyfta upp-å-torka-snor-å-gosa-lite. Nä, det är bara att lyfta upp sitt numera hysteriskt gallskrikande barn, ryggsäcken, hoprullade teckningar (mästerverk från förra gången), kläder och skor och baxa sig mot utgången. Fyra gånger fick jag hämta tillbaka henne på ungefär samma sätt innan jag fått på både mig och henne skor och ytterkläder och kommit utanför ytterdörrarna. Pust. Brotta ner ungen på gräsmattan och försöka trixa på henne en cykelhjälm (1,5-åringar är starka!!), baxa i henne i cykelkärran, på med dubbla selar och trampa på hemåt. Försöka se oberörd ut när man trampar Storgatan upp fast man känner i hela cykeln hur någon försöker bryta sig ur där bak, och framför allt HÖR missnöjet!Huvva. Hem kom vi i alla fall, och faktiskt så somnade hon av ren utmattning när vi kom hem.

I trappan!!

Såna här dagar känns det nästan som att det inte är värt ilskan och ångesten att åka ner till Öppna förskolan. Men å andra sidan så kan man ju inte bara hålla sig hemma och undvika alla situationer som utlöser ilska och besvikelse. Hon och jag får väl helt enkelt lära oss att hantera det. Men lätt är det inte... Ändå får jag nog säga att det gick bättre idag än i förrgår. Alltid något.

Nu är det dags att varva ner en halvtimma, sen packa väskan och åka och jobba natt 17.30-7.30

Idag har vi varit på 1,5årskontroll på BVC. Ida växer som hon ska och ligger snäppet före i motorisk och språklig utveckling, tydligen. Det jag hade tänkt ta upp är det här med hennes vansinnes- och raseriutbrott, som verkligen kan ta musten ur en. Jag behövde dock inte alls fundera över hur jag skulle ta upp det, eftersom Ida gav ett praktiskt exempel på hur hon kan bete sig. Första utbrottet idag kom på vägen ner, när vi svängde förbi Elma (Idas kompis), och inte gick IN till Elma, utan bara förbi huset. Katastrof!! Det tog en halvtimma att med en hysteriskt skrikande unge ta sig ner till BVC. En promenad jag vanligen gör på 20 minuter, men nu fick jag lägga en hel massa tid på att kränga tillbaka henne ner i vagnen(trots att hon har sele, så kränger hon sig upp i brygga, sparkar med benen och kastar sig utåt sidorna så hon blir hängande i selen. Japp - precis en sån där skitunge som man sett förr om åren (innan man blev mamma), och föraktfullt tittat på mamman och tänkt att "kära nån, få lite pli på ditt barn eller håll dig hemma"...

Hur som helst - till BVC kom vi och besöket gick bra Ida fick måla med kritor, bygga med klossar och leta efter gömda leksaker. Ville sjunka genom jorden då jag skulle klä av Ida alla kläder inför vägning och mätning - och ser att hon har stora rödblå märken vid halsen och nacken, just under håret. DET SER UT SOM OM JAG HAR MISSHANDLAT HENNE!! Förmodligen har hon skavt sig mot selen under vår dramatiska promenad ner. När vi skulle gå hem var det dags för nästa katastrof - hon skulle nämligen lämna ifrån sig en docka hon lånat och lekt med. Och blev fullständigt galen på syster Lotta, kastade sig på golvet och så var cirkusen igång. Lotta försökte distrahera, trösta, lyfta upp, jag försökte samma (mest för att visa att när hon väl sätter igång är hon fullständigt oavledningsbar). Halvropandes till varandra pratade vi om detta fenomen och Lotta sa att det är 1,5årstrots, även om hon har ett oerhört starkt sätt att uttrycka detta, och är väldigt uthållig i sina utbrott. Jag håller med!! Och tackar och bockar för att detta faktiskt kanske är en (normal?) utvecklingsfas, och därmed kanske, eventuellt i en framtid går över. Tills nästa trotsperiod. Alltså återstår att lära sig att hantera det. BVC-syster sa att det bästa är att försöka ignorera beteendet så gott som det går, syssla med något annat, visa att man finns i närheten, men absolut absolut INTE ge efter eller låta henne få som hon vill eller på något sätt belöna detta beteendet. Exakt den utgångspunkt vi (eller i alla fall jag) haft hela tiden.

Det är lite jobbigt eftersom det kan vara vilken liten motgång som helst som sätter igång ett anfall (man får inte stå upp på matbordet, man ska ta på sig sina skor, man ska sätta sig i bilen, man får inte riva ner saker i en affär), och de kan lätt hålla igång 30-60 minuter utan avbrott. Och då menar jag inte gråt och förtvivlan enbart, utan en unge som kastar sig på golvet (om hon ligger ner), eller fram och tillbaka (i bilstolen eller vagnen eller cykelstolen), vrålar, och kastar sig runt helt utan att göra nån notis om att hon slår och skadar sig själv (eller någon annan). Vissa dagar har jag räknat ut att hon ägnar upp till fyra timmar med såna här stollerier! Man blir matt! Alla ungar går igenom detta, säger de flesta, men jag tycker det är konstigt att ingen någonsin berättat om att deras ungar beter sig på exakt det här sättet, så intensivt och så ofta - eller är det helt enkelt jag som är överkänslig?? Återstår i alla fall att se om det blir en anmälan till socialen eller nån annan instans för misstänkt barnmisshandel. Dels med tanke på blåmärkena och dels med tanke på alla som såg oss (och HÖRDE!!) på promenad till och från BVC...

Ida sover allt mer sällan en tupplur på dagen, men när det ibland blir lite väl tyst är det bäst att kolla var hon tog vägen. Bakom skohyllan i hallen är inte första stället man letar efter ett sovande barn.... Tydligen sover man ganska gott även där. Kanske ångorna från träningsskor är förklaringen? :)

Senaste alstret - en fleecedress. Mönstret är till en joggingdress från mammas mönsterlåda och säkert från 70talet. Tyget är fleecefiltar från Coop för 19 kr styck! Räcker till ett par mössor också. Stackars barn... ;)

...blir Mallas fläskkotletter

http://princesselina.blogspot.com/2007/10/mallas-flskkotletter.html jag länkar lite fräckt direkt till Princess Elinas blogg så får ni läsa receptet där. Precis lika enkelt och lättlagat som gott gott gott :) Det enda som behövs lite mer av är tid.