Senaste inläggen

Av Maria Falk - 14 oktober 2010 07:42

Ida har provåkt mammas tjänstebil. När jag hämtade henne hos farmor och farfar igår kväll efter jobbet, så var hon trött och hängig och framförallt väldigt andfådd. 38,6 sa termometern - i med alvedon och en timma senare var hon feberfri, men fortfarande lika flåsig. Arbetsskadad som man är så var jag ju tvungen att räkna andningsfrekvens - 54!! Ett snabbt googlande senare så fick jag bekräftat att det är alldeles för högt på en 1,5-åring. Pratade med 1177 som hörde henne stånkandes och flåsandes i bakgrunden, kämpande med varje andetag. Funderade på hur jag skulle kunna köra in henne själv, med henne flåsandes bak i barnstolen och jag med fullt fokus på vägen. Jag skulle inte köra själv, säger 1177-tanten. Så klart. Men jag måste säga att man drar sig både en och två gånger för att ringa 112 när man vet att det är ens arbetskamrater som kommer hem. Det är skitskumt att vara anhörig på sin egen arbetsplats!


Hur som helst, mina kollegor gjorde ett bra jobb, så klart. Ungefär samtidigt som vi vinkat av dem, så blev hon sämre. Tät och pipig i bröstet, stånkandes som en kedjerökare. Astma, sa doktorn, och så blev det inhalationer och kortison i ett par omgångar. Efter ett par timmar somnade hon, helt slut (det tar på krafterna att brottas med tre vuxna som tycker att man ska andas in nån konstig ånga ur en maskin som låter skit-läskigt) och vi fick åka hem. Med recept på inhalationer och nån bubbla som man ska ha som hjälpmedel. Doktorn som undersökte henne hittade äve ett blåsljud på hjärtat. Även om hon tyckte det lät snällt så ska vi kolla upp det när hon har repat sig efter sin förkylning. Natten har varit lugn tack och lov. Men nåt mer dagis blir det inte denna veckan. Vi får stanna hemma och ta det lugnt och komma ikapp.



Av Maria Falk - 11 oktober 2010 17:04

Så har då avdelningen Myran på förskolan Ugglan begåvats med ännu en illbatting. Idag kl 10 var vi på plats för första dagens inskolning. Äntligen! Ida låtsades vara blyg i typ en minut, sen röjde hon runt precis som vanligt, kollade alla leksaker och flirtade med fröknarna.  Jag har jobbat inatt men som tur var fick vi sova några timmar, så jag kunde gå med. Verkar vara ett jättefint dagis med vettiga fröknar, och väldigt fina lokaler. Ida hade fått en egen hylla och ett eget fack att hänga sina ytterkläder vid.


På väg in. Spännande...


Inte vill man gå ut när man måste passera en MASSA barn och en jätterolig lekplats på väg mot grindarna!  


    

Idag fick vi bara stanna en timma, imorgon är det en och en halv. På torsdag ska jag, enligt pappret vi fått hem, stanna kvar inne och fika medan Ida och dom andra går ut och leker. Och på fredag först, får jag åka ifrån förskolan 30-60 minuter och lämna henne där. Jag hade utan problem kunnat åka efter tio minuter idag, hon kände sig som hemma direkt och tittade inte en enda gång efter vare sig mig eller Andreas.


Nu ska jag återgå till att fylla i alla blanketter som vi fick med oss hem. väldans vad mycket information de behöver ha om oss.. Särskilt telefonnumren som ska uppges på fem olika ställen....

Av Maria Falk - 8 oktober 2010 15:37

  


Just nu buzzar jag nya Pampers Active Fit - Pampers torraste blölja någonsin. Den är 20% tunnare än innan, då man bytt till ett superabsorberande material. Jag tycker de verkar lovande, har ett par provförpackningar kvar om någon vill testa!

Av Maria Falk - 7 oktober 2010 20:02

Ida och jag tar en kopp kaffe och en glass (eller GLASSCCHH, som hon säger) på McDonalds. Gott. När vi fikat färdigt ska vi gå därifrån. Då får hon ögonkontakt med en dam i 65-års-åldern, som vänligt säger "hej lilla du". Ida ser dock inte tanten, utan framför allt hennes MAT!! Stegar kavat fram, klättrar upp på soffan, sätter sig jämte tanten, tar helt sonika ett långt och praktfullt pommes frites, säger glatt "boppa" (doppa), doppar i ketchupen och smaskar obekyrat och mycket lyckligt i sig innan jag ens hinner blinka!


Naturligtvis blir man som mamma helt förskräckt. Hur sjuttan gick det till?! Några sekunder tidigare var vi på väg till Stadium och titta på jackor! Hur som helst var det en snäll tant (små barn verkar ha radar för sånt), hon bjöd Ida på ett par pommes till innan jag lyckades lirka med mig henne därifrån.

Av Maria Falk - 21 september 2010 20:57

Efter ett större hysteriskt utbrott som kändes som om det varade hela förmiddagen (i själva verket var det "bara" 1,5 timma...) fick vi till slut en riktigt härlig dag idag med. Imorse var den utlösande faktorn att Ida inte tyckte att hon behövde ha byxor och skor på sig när vi skulle gå ut. Det tyckte jag, och så var kriget ett faktum. Vi tog oss en liten promenad ner till Sjöstugan, där vi shoppade lite. Efter lunchen fick Ida ett nytt bryt, och då hade vi redan skämt ut oss på hela fjällstationen, fann jag ingen annan utväg än att stoppa in henne i bilen och köra runt lite planlöst. Det blev vägen tillbaka mot Idre (eftersom vägen tar slut här i Grövelsjön). Efter tre minuter sov hon och det fick hon göra tills hon vaknade av sig själv nästan två timmar senare. Då hade vi vänt i IdreFjäll, och jag hade stoppat på många fina ställen och passat på att ta lite bilder. Hoppas på en lugnare natt inatt (hon var vaken i 1,5 timma och stökade runt inatt), och att förutsättningarna för en riktigt lyckad dag imorgon ska vara riktigt bra :) Här följer lite bilder från de stunder då hon var riktigt nöjd, trots att hon har både byxor och skor på sig...


Vattenpölar!! Finns i massor och är så kul, så kul.,..  


Bäst att ha tungan rätt i mun... 


...så man inte trillar i när man balanserar på spång


  




Lätt utförsbacke och nästan inga stenar i vägen - full fart!!  


På Trollstigen (1,2 km...) hittade vi "Alla hemgjorda trolls träd".   Många troll fanns det här, och även mitt troll satt ned en liten stund...


Många troll!  


Stentroll  


Långa spångar är kul  


Imorgon har vi planer på att gå "naturstigen" på 4 km. Tar nog hela dagen :) Blir många humör-höjande och motiverande fikor längs vägen. Dock har jag lärt mig efter första dagen att inte ENBART använda russin - även om hon tycker väldigt mycket om det, och det är praktiskt och smidigt - så har det absolut sina nackdelar när det kommer till antalet nödvändiga blöjbyten... För hård i magen blir man då rakt inte av en stor mängd russin!

Av Maria Falk - 20 september 2010 20:09

Nu är vi i fjällen, Ida och jag. Åkte upp igår, en sträcka på 58 mil, och det gick hur bra som helst. Ida sov lite, och kollade på film. Sen gjorde vi ganska täta stopp så hon kunde springa av sig.


Idag har vi varit på topptur på Jakobshöjden. En sträcka på totalt 8 km skulle jag gissa. Rätt stökigt  underlag att gå på men annars var det vackert. Hög klar luft och fantastiska höstfärger - som jag har längtat!


Här följer lite bilder från idag:



 

Vackra höstmoln som släppte ifrån sig lite hagel och lite regn.

Man blir visst lite trött av att fjällvandra!



    

Ida har fått en alldeles egen Fjällräven Kånken som hon är SÅ stolt över. Hon har gått runt och visat den för nästan alla här på fjällstationen


Sittpaus

  



Ibland är det lite motigt här i livet. T ex när nyponsoppan just har packats ner och mamma tycker att man ska traska vidare....

  


Surpuppa :)

    

Snor!!


MEEEER snor

  

Fikapaus


    


Konst


Nu har jag ont i mina fötter! Fast jag har gått i mina specialgjutna sulor hela tiden i två veckor så pallade dom visst inte för lite light-vandring. Ligger med benen i högläge. Imorgon får vi njuta av den vackra omgivnigen lite mer i stillhet. Kanske leka i vattenpölarna på parkeringen eller åka och bada. Inte fel det heller  

Av Maria Falk - 18 september 2010 22:12

Tre korta snabba videoklipp från Idas första pianoframträdanden. Se hur hon utvecklar sin teknik steg för steg under en och samma dag!   





Av Maria Falk - 9 september 2010 15:40

Hujeda mig sicket humör! God och glad för det mesta, som sagt. Tur är väl det! Tack Anneli för din kommentar på mitt förra blogginlägg, jag vet ju att dina barn är välartade och fina, och om de har haft samma temprament och trotsnivå, så finns det kanske hopp även för oss :-)


Idag har vi varit en sväng på Öppna Förskolan.


Nu när de andra i vårt kvarter börjat på dagis allihopa, så känns det ännu viktigare att ta sig iväg och göra nåt vettigt med Ida, så hon inte bara blir hemma med mig och får hänga med på sånt som jag vill och behöver göra. Och hon tycker väldigt mycket om Öppna Förskolan. Väldigt mycket. Det sjungs, leks, målas och stojas runt. Att jag är med där uppmärksammar hon knappast. Jag har läst nånstans att innan man ska runda av och gå hem så kan man förbereda barnet på det genom att tala om det ungefär fem minuter innan, så det har en ärlig chans att avsluta den lek det håller på med. Sagt och gjort. Med tisdagens härdsmälta i smärtsamt färskt minne, kände jag mig väldigt väl till mods och påläst när jag deklarerade för Ida att "nu kan du leka en liten stund till, men sen ska vi klä på oss och cykla hem". Totalkatastrof!!!  Det funkade inte alls på mitt barn!! Med uppenbart missnöje, blandat med besvikelse och misstro ser jag hur det börjar darra i underläppen direkt, och ett tveksamt "mammaaaaaa?? neeeej! neeeej??", varpå hon hulkande går bort till fröknarna och gråter så hjärtknipande hon bara kan "neej, neeeeej, inteeeeee!!". Här funkar inget tröstande eller pedagogiskt förklarande. Inte heller lyfta upp-å-torka-snor-å-gosa-lite. Nä, det är bara att lyfta upp sitt numera hysteriskt gallskrikande barn, ryggsäcken, hoprullade teckningar (mästerverk från förra gången), kläder och skor och baxa sig mot utgången. Fyra gånger fick jag hämta tillbaka henne på ungefär samma sätt innan jag fått på både mig och henne skor och ytterkläder och kommit utanför ytterdörrarna. Pust. Brotta ner ungen på gräsmattan och försöka trixa på henne en cykelhjälm (1,5-åringar är starka!!), baxa i henne i cykelkärran, på med dubbla selar och trampa på hemåt. Försöka se oberörd ut när man trampar Storgatan upp fast man känner i hela cykeln hur någon försöker bryta sig ur där bak, och framför allt HÖR missnöjet!Huvva. Hem kom vi i alla fall, och faktiskt så somnade hon av ren utmattning när vi kom hem.


I trappan!!

  

Såna här dagar känns det nästan som att det inte är värt ilskan och ångesten att åka ner till Öppna förskolan. Men å andra sidan så kan man ju inte bara hålla sig hemma och undvika alla situationer som utlöser ilska och besvikelse. Hon och jag får väl helt enkelt lära oss att hantera det. Men lätt är det inte... Ändå får jag nog säga att det gick bättre idag än i förrgår. Alltid något.


Nu är det dags att varva ner en halvtimma, sen packa väskan och åka och jobba natt 17.30-7.30

Väder

Presentation


Jag bloggar om både stort, (men mest) smått. Mest som ett stöd för minnet - för vart tar tiden vägen egentligen? Vad gör jag med den? Detta är mitt försök att hålla lite ordning på mig själv, mina tankar och påhitt.



var code ="buz-14471";
var uniq

Online just nu

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS

Omröstning

Vem liknar Ida mest?
 Mamma
 Pappa
 Sotaren

Skapa flashcards