Jag har ett skitigt barn. Underbart! De sista dagarna har man kunnat ha lite mindre kläder på sig, och med kängor, windstopper och överdragsbyxor fixar Ida att tulta fram på egen hand. Ramlar hon, så fixar hon att resa sig upp med lite möda, nu när det är lite mindre kläder som hindrar henne. Så nu har hon krupit omkring i snö, grus och lera ute. Vi fick fram Wilmas dockvagn och den har Ida och kompisen Stina varit ute och struttat med idag, på cykelvägen utanför huset. Hon blir skitig men jag är av den åsikten att skitiga barn är lyckliga barn. Och vi har tvättmaskin. Jag tycker det är så roligt att hon vill vara ute, för det vill jag med   

Dom ramlar och stånkar om vartannat men har framför allt väldigt kul!

Jag har skottat fram en plats på norrsidan av huset, dit solen faktiskt når från morgonen och ända fram på eftermiddagen. En smal smal gång i fortfarande 3-4 dm djup snö leder fram till en plätt på typ 3 kvadratmeter som jag skottat fram. Idag hade den sista snön där börjat smälta undan och det syntes stora fläckar med GRÄS! Underbart, kanske blir det vår snart ändå :-)