Imorgon ska vi nog vara hemma och ta det lite soft. Det har flängts runt de senaste två dagarna.

Gårdagen spenderades i huvudsak i Borås Djurpark. Vi tog med oss Ida och mötte upp två av familjerna i föräldragruppen utanför djurparken. Under ett par timmar spatserade vi sedan runt och glodde på diverse apor, kaniner, björnar, lejon, tigrar osv. Ida tog sig en smakportion av Dumlestrut, vilket hon gillade mycket! Hon orkade dock inte hela. Efter en hel dag bland alla djuren var vi rätt möra på väg hem. När vi hade några hundra meter kvar, fick vi syn på en suspekt rökpelare från ett av bostadsområdena i "centrala" Herrljunga. Vissa läsare av denna blogg (ingen nämnd, eller hur Viveca?! ;) ) skulle påstå att jag har en inbyggd radar för bränder av olika slag och någon slags pyroman-gen i min uppsättning... Hur som  helst, det rykte lite för mycket för att vara bara en grill, tyckte vi. Sagt och gjort - vi vände och körde tillbaks och kollade läget - och visst brann det. Som sjuttan. Innanför ett fönster stod lågorna höga och det bolmade grå rök ur skorstenen ovanför. Det blev till att ringa SOS och banka på dörrar och evakuera de boende i lägenheterna intill då det var ett hyreshus som brann. Sen var det bara att backa tillbaka och intresserat och fascinerat (det erkänner jag) se på då rökdykare och en väldans massa andra gjorde sitt jobb. Det verkade som om en hög med pappersåtervinning legat för nära en spisplatta som glömts påslagen. Som tur var kom ingen till skada, och lägenhetsinnehavaran återkom inte åtminstone under tiden som detta drama utspelade sig. Dock blev hon säkert lite förvånad då hon kom tillbaka hem...

En del tycker vi är med om mycket - det är bara några veckor sedan vi kom först fram till en trafikolycka då en MC krockat med en personbil, och MC-föraren låg medvetslös i diket 50 meter längre fram med rosslande andning. Båda gångerna har Ida varit med och båda gångerna har hon sovit vidare i sin bilstol lyckligt ovetande om vad som händer runt omkring. Tur det kanske. Å andra sidan lär hon sig ju ingenting ALLS om livräddning! ;-)

Det var gårdagen det... Idag ställde vi väckarklockan!! Så för första gången på evigheter var det alltså inte Ida som väckte oss, utan nyheterna. (Jag nämner inte här vilket klockslag...) Upp, frukost och så iväg. Kl kvart över tio var vi i Kinna hos mina föräldrar, rustat till tänderna för bärplockning! Ida parkerades hos mormor och morfar och *rafs rafs* så hade vi repat av en försvarlig mängd körsbär, krusbär, vinbär och hallon! Mums. Hallonen ligger nu i frysen, vinbären är kokta till gelé och körsbären är nästan uppätna. Efter en finfin lunch i kinna styrde vi kosan mot Göteborg, där Ida överlämnades till Anna vid Kopparmärra. Därefter gick jag och Andreas och roade oss med något så lyxigt som bio!! Änglar och Demoner stod på önskelistan, och därmed blev det onsdagsmatiné :) Väldigt spännande! Vi åkte hem till Anna och konstaterade att Ida hade haft det väldigt bra. Anna också. Vem kan inte vara lycklig med ett välartat barn och en hundbajspåse full med nyplockade körsbär?? Vi strosade ner till en restaurang vid kajen och käkade middag på restaurang. En dag fylld av lyx, således!

Efter att ha kokat gelé och lite saft pustar vi nu alltså ut hemma. Ida somnade som en stock så fort vi kom innanför dörren. Inte konstigt efter en så lyckad dag.  :-)

Min mamma kommer att strypa mig... Vi har gjort det oförlåtliga och klippt Ida! Vi har pratat om det rätt länge, men igår gjorde vi slag i saken. Faktum är ju att hon inte har nåt hår alls på huvudet,men längst bak i nacken har hon haft en sträng med 3 cm långt rödblont jättefint hår. Hockeyfrilla alltså. Vi har väntat lite på att resten av håret ska växa ikapp, men det har inte riktigt hänt. Jag köpte till och med två Hello Kitty-hårspännen i Ullared och tänkte att snart nån gång får jag säkert ha hårspännen på min lilla flicka. Men inte. Hon har nog ärvt hårväxten efter sin morfar - hon är i alla fall minst lika tunnhårig.

Så igår tog vi fram trimmern och snaggade bort de fagra lockarna. Det ser betydligt bättre ut. Men jag märkte igår kväll när det var dags för kvällsamningen att jag saknade lockarna lite - jag brukar tydligen sitta och pilla med dem medans hon käkar, fast jag inte har vetat om det innan. Men jag ska nog vänja mig vid även detta. Men några hårspännen lär jag nog inte få använda på ett bra tag...

Ida har sett hur pappa gör när han smyger omkring med kamera, extra batteripack, stativ, tuffa objektiv mm. Så det är på tiden att hon redan nu börjar lära sig grunderna i fotande. Anna fick sitta modell i husvagnen.

Så har vi varit ute och campat en sväng igen. Vi åkte till Apelviken i fredags. Philip och Wilma hade lyxen att få spendera hela helgen med farmor och farfar i deras husvagn i Träslövsläge. Ida, jag, Andreas och min mamma åkte till Apelviken. Fredagkvällen vigde vi åt Sunny StandUp (http://sunnystandup.se/) verkligen sevärt! Mormor skulle ju ha varit barnvakt, men eftersom det blev en biljett över, så fick hon följa med på StandUp, och följdaktligen Ida också. Det gick hur bra som helst! Hon sov sig igenom de första komikerna, men David Batra och Johan Glans missade hon inte - god smak alltså!

I Apelviken träffade vi på Viveca och Leif också, jag och Ida var och hälsade på en sväng. Ida tyckte nog att vi var väldigt tråkiga, för efter fem minuter somnade hon i Vivecas säng! Det var bara för mig att tassa hem barnlös. Ida kom hem lite senare när hon hade vaknat till sig.

På lördagen kom Anna ner och gjorde oss sällskap. Vi badade bland brännmaneter och grillade färsk sparris och kycklinglår. Vi konstaterade att det bara är fyra ynka veckor kvar tills vi åker till Island! Vi har redan lärt oss en del isländska -bland annat samloka, appelsinur och reindyr. Om det är nån som inte har koll på dessa isländska glosor så går det bra att höra med oss :-)

Morfar passar Ida en liten stund... Eller är det tvärtom??

Årets första hög med gula kantareller!

Minsann. Ida har blivit en stor tjej och flyttat hemifrån. I alla fall in i ett eget rum och ut ur mammas och pappas. Nu har hon i alla fall två kvadratmeter som hon förfogar över helt själv (de fylls väl i princip upp av hennes säng, men så mycket utrymme behöver hon ju inte ännu). Hon sov första natten i sitt nya rum ikväll, och hon sov varken bättre eller sämre än annars, så jag tror knappt hon märkte någon skillnad. Efter att ha sovit fyra hela nätter i rad i början av juli så har hon återgått till att vakna flera gånger varje natt. Inte för att äta, dock, utan mest för att ligga vaken och jollra, leka, stånka och stöka lite. Detta har ju lett till att hennes extremt lättväckta mamma får mindre sömn nu än under de första tre månaderna då hon skulle ÄTA med två timmars mellanrum dygnet runt -även nattetid. Det var lite jobbigt då, men ändå liksom lite meningsfullt. Att lyssna på en jollrande bäbis på dagen är sött och charmigt. Att ligga och lyssna på det kl 23.22 OCH 01.42 OCH 03.27 OCH 04.49 OCH 05.52 är... eehh... lite tröttsamt! Alltså fick hon flytta ut utanför vårt sovrum. Och jag kan konstatera att väggarna är inte det minsta ljudisolerade och man hör PRECIS lika bra om nån ligger och låter utanför :) Men men. Ut ska ju hon ändå innan hon konfirmerar sig så lika bra nu.

En liten liten liten pinjenöt höll på att sätta stopp för hela härligheten igår. Vi svängde ihop en pasta med chevré, soltorkade tomater och ovanpå pinjenötter.  Väldigt gott. Det var bara att när jag skulle ta en slurk vatten, så följde en liten pinjenöt med och satte sig som ett litet - men väldigt tättslutande - lock. Det blev TVÄRstopp! Snacka om att man blir förvånad när man varken får in eller ut ens en liten gnutta luft, och än mindre kan hosta eller säga nåt. Tack och lov var Andreas hemma och satt mitt emot mig vid köksbordet. Och tack och lov har han snappat upp lite basala livräddningskunskaper, för efter tre ryck med Heimlisch´ manöver ploppade den upp och for ut genom munnen. En liten, liten nöt, som sagt. Vad som kunde hänt och hur det hela hade slutat om jag varit ensam hemma, eller om han inte hade agerat så snabbt och rätt som han gjorde behöver jag inte grubbla över alls. Jag har spenderat hela natten med att drömma mardrömmar om olika scenarion.  Huuuu!

Enligt Andreas tog hela incidenten inte så lång tid, kanske max en halvminut, men för mig kändes det som en halvtimma. Men eftersom jag stod upp hela tiden så var det nog inte riktigt så länge. Jag hann dock tänka att mitt största bekymmer var att nu skulle Anna få åka ensam med Ida till Island!

En ruskig och otäck upplevelse som ger anledning till lite eftertanke och tacksamhet... Det hade kännts jäkligt snöpligt om mitt liv tagit slut just nu! Och på grund av en liten liten nöt....