Ida och jag tar en kopp kaffe och en glass (eller GLASSCCHH, som hon säger) på McDonalds. Gott. När vi fikat färdigt ska vi gå därifrån. Då får hon ögonkontakt med en dam i 65-års-åldern, som vänligt säger "hej lilla du". Ida ser dock inte tanten, utan framför allt hennes MAT!! Stegar kavat fram, klättrar upp på soffan, sätter sig jämte tanten, tar helt sonika ett långt och praktfullt pommes frites, säger glatt "boppa" (doppa), doppar i ketchupen och smaskar obekyrat och mycket lyckligt i sig innan jag ens hinner blinka!

Naturligtvis blir man som mamma helt förskräckt. Hur sjuttan gick det till?! Några sekunder tidigare var vi på väg till Stadium och titta på jackor! Hur som helst var det en snäll tant (små barn verkar ha radar för sånt), hon bjöd Ida på ett par pommes till innan jag lyckades lirka med mig henne därifrån.