Sorel Joan of Arctic - så heter dom här stövlarna som jag till slut har bestämt mig för att ge mig själv i present. SÅ fina! Sorel gör stövlar och kängor som är vattentäta, varma och snygga.Dom här håller ner till -40, har en urtagbar och tvättbar innerstövel och pälskanten går att ta av. Dock gick dom inte att få tag i i Sverige, vad jag har kunnat förstå - utan efter mycket övervägande bestämde jag mig för att beställa ett par från amazon.com (USA) Men när jag läste igenom alla omdömen på säljarens hemsida så läser jag till min fasa att de inte passar folk med vadomfång på mer än 15"!! En snabb uträkning senare kan jag konstatera att även om jag lever på svältkost en längre tid kommer jag aldrig komma i dom här stövlarna   Ett gissel som alltid när man ska köpa stövlar att ha breda vader - men jag trodde i ärlighetens namn att man skulle kunna justera lite med snörningen...

Så det råder nästan lite sorg här idag. Jag får väl damma av och putsa upp mina halvsunkiga och inte så varma kängor och ha dom ett tag till. Dom är ju i alla fall...tja... vida i vaderna... 

Med en pappa som anser att en veckas skidsemester i alperna är varje människas rättighet, är det oundvikligt med en serie bilder som nedan:

Pjäxor i storlek 23 och lite väl stora skidor, men med tre lager raggsockar så gick det att i alla fall få taget ett par bilder...

Tre åk nerför rutschkanan blev det också. Holmenkollen nästa!

Bob är också skoj

Jag tar igen mig efter första långfärdsskridskoturen på många år. Clementin och solsken är ingen dum kombination alls.

Vi har varit ute. Varje dag. Underbara vinter! Det går fint att ta med sig Ida fast det närmar sig -20 grader. Fast man får planera lite nogare. Och ha lite mera framförhållning. Se till att blöjan är torr innan man går ut (blir väldigt kallt att sitta på annars). Termosvatten funkar bra till vällingen, bara att blanda och vänta - alternativt lägga i lite snö till rätt ät-temperatur. Burkmat har vi haft med oss också. Då tar man sin Semper eller Nestléburk, stoppar oöppnad i en mattermos och häller på kokande vatten från vattenkokaren och stänger till. När det ä rmatdags lyfter man upp matburken ur termosen och skruvar av locket - vips är den precis lagom rykande varm och färdiglagad :)

Sova i pulka går också bra - med 2 lager fleeceoverall, merinoullunderställ och vinteroverall i åkpåsen. Och med sittunderlägg från GeKås inunder

Annars har vi nästan haft lite abstinens - idag var första dagen på säkert en månad som vi träffades alla fyra ungar och alla fyra mammor "som vi brukar". Stina har lärt sig gå, och det går undan! Ida är fortfarande väldigt nöjd med att ha något att hålla sig i, men när hon såg Stina blev hon väldigt inspirerad. Först glodde hon och stirrade och tyckte det såg väldigt konstigt ut när hon tultade runt. Så utav bara farten så släppte hon båda händerna och stod så i säkert en minut! Snacka om att dom lär sig av varandra...

Vilken underbar vinter vi har fått! Vi har spenderat de sista dagarna nästan uteslutande utomhus. Pulka vid Haraberget och Hyberget, pimpelfiske och skridskoåkning på Mjögasjön och långfärdskridskor på Jämnesjön bland annat. I eftermiddags gick vi ner till simhallen en sväng och värmde upp oss lite. Ida är verkligen duktig nu, hon hoppar i från kanten och doppar hela huvudet på kommando, hon dyker gång på gång utan att sätta i halsen och hon åker på mage framlänges ner för lilla rutschkanan ner i bassängen om någon tar emot där nere. Det är så roligt att hon trivs så i vattnet! Ska nog kosta på hene ett par såna där Chereks-armringar för dom använder hon på babysimmet och trivs så himla  bra i.

Nyår förresten. ´Himla trevligt! 18 vuxna och 11 barn hemma hos oss. Funkade hur bra som helst. Knytkalas är väldigt praktiskt! Wilma hade dessutom lagt ner en hel massa tid och energi på en tipspromenad / tävling som engagerade varenda en - fantastiskt roligt!

Det är mysigt när hela familjen är hemma och man kan hitta på saker tillsammans varenda dag. Men jag skäms inte för att erkänna att jag ser fram emot att få tillbaka min vardag igen. Saknar mina timslånga promenader varenda dag med de andra hemmamammorna, och jag tror att Ida mår lite bättre när hon har struktur, lite rutiner och fasta tider i sin vardag. Som det är nu får hon mest hänga med på det vi andra vill hitta på. I flera dagar har hon suttit påpälsad i en pulka på olika sjöar och tittat på när vi andra roat sig. Nu verkar hon tåla sig väldigt bra och tycka att det är skönt att vara ute. Men lite dåligt samvete har jag allt...

Pappa är långt borta och jobbar ibland. Men det gör inget. Med webkamera och mikrofon och högtalare kan man nästan nypa honom i näsan ändå!

Dimma kan vara fuktigt, trist, grått och lessamt. Eller så kan det vara tyst, lugnt, behagligt, vackert och ... alldeles alldeles underbart! Som under en promenad runt Orraholmen för ett tag sedan, innan snön kom.  

Tja... Så här såg det ut i eftermiddags på Mjögasjön. Tre personer ute på sjön. Mamman har pikat sig ut några meter på den slaskbelagda isen och står och borrar och frustar. Och konstaterar att isen faktiskt är mellan 7-10 cm! Helt tillräckligt för att både åka långfärdsskridskor och pimpelfiska! *jubla* Pappan då? Jo han är fullt upptagen med att arrangera barnet, sätta ansiktet i rätt vinkel, få ljuset att falla rätt, och fixa med skärpedjup och annat för att få den perfekta suddigheten där i bakgrunden...   

Nä, nån fisk fick vi inte (kanske för att dom inte ville ha min julskinka och hemgjorda köttbullar?). Och Andreas försökte åka några skär med sina julklappslångfärdsskridskor, men det var svårt i det flera centimetrar djupa och halvfrusna snöslasket. Så vi får hoppas att slasket smälter ner och sen fryser på, för nu vill jag åka skridskor!! 

Eftersom världens sötaste tomte bor i våran familj så var jag tvungen att lägga upp lite bilder på henne här. Ida fullföljde sitt uppdrag med bravur! Lastade sin gåvagn, körde en bit, lastade ur, åt lite julklappssnöre, kröp runt lite, rev av lite papper och åt, kröp runt, lastade ur lite paket, gick en vända... osv...

Och julklapparna var många och goda.

På juldan fick hon dessutom träffa sitt livs första livs levande jultomte. Och inte ett skvatt rädd blev hon - bara konfunderad över varför han hade massa vitt vadd i hela ansiktet som man inte fick rycka bort.

 God fortsättning alla!