Man får så här skrynkliga fötter om man tycker om att bada. Länge.   

   Det blev en mycket fin stund i Kinnaborgs kapell igår eftermiddag. Tung, sorglig och jobbig på många sätt, men även mycket fin, stämningsfull och vacker. Ett fint minne att bära med sig av en fin människa som inte längre finns hos oss. Ida var med oss, och satt i mitt, Andreas eller morfars knä, alternativt på golvet. När första psalmen - Blott en dag - började spelas, sjöng hon la-la-la-la med kraftig stämma och började göra rörelserna till Imse Vimse Spindel. Hon kan sjunga hon - och orsakade ett och annat leende...

På kvällen innan vi begav oss hem igen, åkte vi tillbaka till kapellet och tittade på alla de vackra blommorna, som nu lagts vid Kents gravplats. Det snöade ymnigt under hela eftermiddagen och kvällen och när vi tände en marschall bland blommorna så blev det så himla vackert med lågans sken, all gnistrande snön, flingorna som yrde och de delvis översnöade blommorna.

Så har jag äntligen fått lite tid och framför allt ork att blogga lite från stugan i fjällen. Hade väl trott innan vi åkte att jag skulle kunna sitta på kvällarna framför brasan och blogga upp lite idylliska bilder från soliga dagar med rödmosiga snöiga barn i backen... Men redan samma dag som vi kom upp dök magsjukan upp som objuden gäst och inom 24 timmar var nio av tio personer i stugan smittade! Herrejösses vad dålig man blir av magsjuka! Inte blir det lättare heller av att alla andra runt omkring en är lika hängiga och att stugan har bara en toalett... Och stackars Louise som var den som klarade sig kan knappast ha haft så roliga dagar heller  

Men nu har vi åkt i två dagar på darriga ben och haft det bra i alla fall och fått tagit bilder och tillslut orkade jag visst blogga också. Här kommer en samling bilder från de lite roligare dagarna.

Okej, fullständigt meningslöst vid 11 månaders ålder, men visst är hon SÖT in skidbrallor, skidjacka, pjäxor, skidor och faktiskt skidglasögon

Stoooora pjäxor

Åker knapplift med pappa. För att det GÅR. 

Pappa på telis - Ida på slalomskidor.

När kommer dom egentligen? Lång väntan på de stora barnen.

Ida har hittat matförrådet och kalasar på en apelsin. Med skalet på.   

Imorgon är sista dagen vi åker, sen åker vi direkt hem på eftermiddagen. Det blir en lång dag och vi kommer hem sent, men så får det bli. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag satt och filade på en ansökan till ett jobb som jag tänkte söka - tacksam över att Ida satt på golvet och för tillfället var alldeles nöjd och satt och pillade med nåt. Tills jag anade oråd och kikade ner på golvet.

Då har ungen vält papperskorgen, och pillat ur stora härliga fluffiga bollar med ludd, som vi rensat ur torktumlaren. GOTT tydligen, och väldigt mysigt! :-)

Vet inte vad det är med torktumlarludd, men efter att i flera veckor ha gått ett-två-tre steg så släppte det plötsligt helt och nu går och går och går hon, som en duracellkanin. Rakt upp med armarna för att hålla balansen, och ibland i lite cirklar. Inte lätt.

Bildbevis!!

Ser ni?!! Öfsadrôp - ett otvetydigt bevis på att det kommer att bli vår, kanske ganska snart! Jag har faktiskt hört talgoxen flera förmiddagar nu också, och när solen värmde på mig innan idag var jag bara tvungen att skotta fram en liten gång till husväggen på baksidan så jag kunde njuta av "vårens" värmande strålar rakt i ansiktet för första gången i år. Underbart!  

Operation "Motarbeta Nattskräck" fortgår. Jag tycker det går bra! Har tänkt extra noga på att få Ida i säng i tid på kvällen - hon har kroknat redan före sju de senaste kvällarna. Innan har jag försökt hålla henne uppe en stund till, med förhoppningen att få sova åtminstone till efter kl 6 morgonen därpå, men nu lägger vi henne ändå när hon verkar vara lagom sömnig. Inatt har jag sovit till 5.15 utan att bli väckt en enda gång! Har hon vaknat innan dess så har hon i så fall somnat om själv. Andreas säger att han själv inte har hört något heller. Nu somnade hon visserligen inte om efter kvart över fem, men Rom byggdes inte på en dag, och hellre tio timmars obruten sömn för henne, än de mardrömsnätter vi haft sista månaden med hysteriska uppvaknanden och en otröstlig unge som gallskriker flera omgångar varje natt. Ikväll får hon vara uppe lite lite längre. Andreas är i Halmstad och kommer hem runt midnatt så jag hoppas verkligen hon inte vaknar då. Den lilla filuren är nämligen extremt lättväckt.

Igår var vi på marknaden. Jag fyndade mig en hallonröd Ichi-topp och ett par lila manchesterjeans. Andreas fällde någon uppskattande kommentar om toppen, men nämnde inte ens byxorna. Antar att han inte tyckte dom var så... eh... fina? Nu var ju tanken inte att jag skulle ha dem själv - utan de ska slaktas och användas till min nya hobby - sy kläder! Jag svängde ihop en kort kjol med sån där känguruficka till Ida igår kväll, och idag tänkte jag snitsa till ett par tajts. Kanske med lite fina knappar eller små diamanter (äkta, så klart) längst ner på sidsömmen.

Men först ska vi till församlingshemmet. De har föräldra/barngrupp på onsdagar. Vi går annars till den "vanliga" Öppna Förskolan, men vi har kommit på att Församlingshemmet har flera fördelar:

1: gratis fika

2: fikat är kanelbullar istället för riskakor och smörgåsrån :)

3: mycket bättre och ljusare lokaler med mer plats

Semla!