En vecka till har gått. Förra veckan var det sportlov. Andreas barn fick sysselsätta mig så vi hittade på en hel del. Besök av Anneli och hennes barn, pulkaåkning, skidåkning (ja, jag stod jämte och tittade på...), ner till Louise och peta och titta på hennes lilla Alva som är fem veckor stor nu; en sväng till mina föräldrar. Sen var vi i Borås och gick på bio och käkade på flådig restaurang. Med mera, med mera. Fullt upp med andra ord. Idag har jag testat nåt nytt. Att bara ta det lugnt hela dan. Anna var här och hjälpte mig med det. Vi tog en pyttepromenad runt kvarteret och sen en lång och svettig bastu. Och upptäckte att värmepumpen slagit ifrån igen så det fanns inget annat att duscha i än kallvatten. Men man är väl viking! Anna visade upp sin blånagel - äckligt! Usch!! Jag får gåshud bara jag tänker på det!

Barnmorskan säger att jag har foglossningssmärtor. Och ger mig en lapp med bland annat följande råd:

"Gå på jämt underlag hellre än i skog. Gå med korta steg och  spänn skinkorna något". "Vid uppresning ur sängen vänd till sidan med knän och överkropp samtidigt, lägg båda benen samlat utanför kanten, res upp med hjkälp av armarna. I och ur bil som ovan" Man kan ju bara fantisera lite granna för att föreställa sig hur det ser ut när jag är ute och går med korta steg och spända skinkor på plana fina vägar (upplysta, givetvis) - som en flodhäst som vaggar fram likt en pingvin!! Och hur sjuttan lägger man benen samlat utanför sängkanten?

Jag kom på att det brukar vara skönt och avslappnande att gå och sola. Tänkte att det kunde vara skönt med värme på mina värkande fogar. Sagt och gjort. Hade bara mynt till 12 minuters solning, men men, tänkte jag, en liten stunds avkoppling blir det ju. Välte ner min kropp i solariet - och det var då det slog mig - HUR 17 ska jag komma upp härifrån??! Dagens tjusiga solarier är ju inte flata, utan lite urholkade. Jättesköna att ligga i som normal och icke-gravid. Men absolut ingen barnlek att ta sig upp ur som höggravid och med rejäla foglossningsbesvär! Tur ingen såg mig. Det tog säkert fem minuter att fundera ut hur jag skulle bära mig åt och ytterligare fem minuter att genomföra det under stånk och stön och några tårar offrade jag faktiskt. Men jag tycker nog att jag har fått en frisk brun färg i ansiktet i alla fall -f*n ta min man om han inte märker det när han kommer hem efter jobbet! ;-)