Nu har det snickrats uteplats! Tunnan har grävts ner och klätts in i samma trallvirke som själva golvet. Ida har fått vara med så klart. Med ett par "Peltor Kids" låg hon och sov så gott i sin vagn större delen av tiden och stördes inte alls av sågande, spikande och skruvande. Tunnan är redan provbadad flera gånger (första gången redan innan det fanns nåt golv att gå på, vem kan hålla sig, liksom....) , men den officiella invigningen blir ikväll. Philip, Wilma, Ida och jag är ensamma hemma, medan pappan är i Växjö och roar sig. Så det blir grillning på uteplatsen med efterföljande dopp i badtunnan. Ida får väl vänta ett tag till innan hon gör premiär i tunnan, men resten av festligheterna får hon ju vara med på. 

Hon väger förresten över fyra kilo nu, och är 51 cm lång! Så till alla er som frågar och frågar - jo, vi tror att hon får i sig tillräckligt med mat! :-) Hon har tre valkar på varje lår och en präktig dubbelhaka.

Min fotskada läker fint som tur var. Jag körde ju med mossrivaren i påskas, när en av stålfjädrarna lossade och fjongade iväg med en väldig fart, och borrade sig ner genom både stövel och fot.  Jag kunde konstatera att jag har bra blodcirkulation i fötterna för det var väldans vad det vällde på. Men jag måste haft riktigt mycket tur, för alla viktiga kärl,nerver och skelettdelar verkar ha klarat sig fint. Inte ens någon infektion eller släng av stelkramp har jag märkt av. Jag fick ringa sjukvårdsupplysningen för första gången i mitt liv (nej, andra, första gången var när Ida var i magen och jag råkade peta lite på ett eluttag när jag målade om i flickrummet...).

Återkommer med bilder på hela uteplatsen när vi har fått upp skärmväggarna också.