Nu har vi varit ute och farit igen, Ida och hennes mamma. Vï åkte ner till mormor och morfar i Kinna övar natten. På vägen ner mellanlandade vi i Borås och utförde en del "nödvändig" shopping. Ida behövde en body med spetskrage på till dopet på söndag (konstigt att det blev fyra kassar med olika kläder och annat...?), och vi passade på att ta en fika med moster, mormor och morfar som också var ute och handlade lite. Igår mötte vi Anna i Kinna, och hon följde med till polisen och hjälpte oss lite där, när vi skulle skaffa oss pass. Inte det lättaste, men jag tycker vi klarade det bra. Instruktionerna var att man skulle ha "ett neutralt ansiktsuttryck" samt sitta stilla under tiden man hade det neutrala ansiktsuttryck. Vi var jätteduktiga båda två och det var bara jag som behövde ta om mitt kort. Dagen till ära hade vi valt  varsin randig tröja, så vi ser ut som straff-fångar båda två, med stirrande blick och jätteneutralt ansikte. Får se om vi släpps in i nåt annat land med dessa pass.

Sen var vi på Skrädderiet och åt bakelse. Inte bara vi, konstaterade vi, utan det var skolavslutning på byn och hela stället blev snabbt överbefolkat. Fast vi träffade på massa folk vi kände och det var kul. Vi konstaterade att åka tillbaka till Kinna är som att åka tillbaka till 90-talet - hur kan det komma sig att alla ser ut fortfarande, som de gjorde på högstadiet, med permanentat blonderat hår och uppsprayad lugg??! Intressant iakttagelse. (Själva har jag och Anna givetvis utan att åldras alls hängt med jättemycket och ser inte alls ut som då ;) ) Vi träffade Lisa P som var på Skrädderiet med sina barn, hennes son tar studenten!! Så gammal kommer Ida aldrig att bli - hon kommer alltid att vara en liten liten bäbis...

På kvällen badade vi med Alva och hennes familj igen. Ida behövde lite längre tid för att komma på att det var skönt och roligt, men till slut kunde hon slappna av och njuta som de andra gångerna. Denna gången hade vi även lurat med oss moster! Jättekul tyckte vi.

Och så till sist lite information: Ja, jag VET att jag har tillräckligt med mat till Ida, och hon FÅR äta så mycket hon behöver. Jag vet det eftersom hon har gått upp ett kilo sista månaden, ungefär 2-3 gånger så mycket som de "behöver" för att man på BVC ska vara nöjd. Och: Ibland skriker barn. Även Ida. Det betyder inte nödvändigtvis att hon ligger två sekunder ifrån svältdöden. Oftast betyder hennes gråt att hon är trött och behöver sova. Då brukar sömn vara ett bättre alternativ än mat. Så sluta tjata om att "stackarn är så hungrig, får hon verkligen tillräckligt med mat" varenda gång hon skriker! Så. Då var det sagt.

Nu ska vi göra oss i ordning för en promenad i ösregnet. Vi ska inte promenera så långt, bara till Elma och hennes mamma på andra sidan granarna och dricka lite kaffe.