Idag har vi varit på 1,5årskontroll på BVC. Ida växer som hon ska och ligger snäppet före i motorisk och språklig utveckling, tydligen. Det jag hade tänkt ta upp är det här med hennes vansinnes- och raseriutbrott, som verkligen kan ta musten ur en. Jag behövde dock inte alls fundera över hur jag skulle ta upp det, eftersom Ida gav ett praktiskt exempel på hur hon kan bete sig. Första utbrottet idag kom på vägen ner, när vi svängde förbi Elma (Idas kompis), och inte gick IN till Elma, utan bara förbi huset. Katastrof!! Det tog en halvtimma att med en hysteriskt skrikande unge ta sig ner till BVC. En promenad jag vanligen gör på 20 minuter, men nu fick jag lägga en hel massa tid på att kränga tillbaka henne ner i vagnen(trots att hon har sele, så kränger hon sig upp i brygga, sparkar med benen och kastar sig utåt sidorna så hon blir hängande i selen. Japp - precis en sån där skitunge som man sett förr om åren (innan man blev mamma), och föraktfullt tittat på mamman och tänkt att "kära nån, få lite pli på ditt barn eller håll dig hemma"...

Hur som helst - till BVC kom vi och besöket gick bra Ida fick måla med kritor, bygga med klossar och leta efter gömda leksaker. Ville sjunka genom jorden då jag skulle klä av Ida alla kläder inför vägning och mätning - och ser att hon har stora rödblå märken vid halsen och nacken, just under håret. DET SER UT SOM OM JAG HAR MISSHANDLAT HENNE!! Förmodligen har hon skavt sig mot selen under vår dramatiska promenad ner. När vi skulle gå hem var det dags för nästa katastrof - hon skulle nämligen lämna ifrån sig en docka hon lånat och lekt med. Och blev fullständigt galen på syster Lotta, kastade sig på golvet och så var cirkusen igång. Lotta försökte distrahera, trösta, lyfta upp, jag försökte samma (mest för att visa att när hon väl sätter igång är hon fullständigt oavledningsbar). Halvropandes till varandra pratade vi om detta fenomen och Lotta sa att det är 1,5årstrots, även om hon har ett oerhört starkt sätt att uttrycka detta, och är väldigt uthållig i sina utbrott. Jag håller med!! Och tackar och bockar för att detta faktiskt kanske är en (normal?) utvecklingsfas, och därmed kanske, eventuellt i en framtid går över. Tills nästa trotsperiod. Alltså återstår att lära sig att hantera det. BVC-syster sa att det bästa är att försöka ignorera beteendet så gott som det går, syssla med något annat, visa att man finns i närheten, men absolut absolut INTE ge efter eller låta henne få som hon vill eller på något sätt belöna detta beteendet. Exakt den utgångspunkt vi (eller i alla fall jag) haft hela tiden.

Det är lite jobbigt eftersom det kan vara vilken liten motgång som helst som sätter igång ett anfall (man får inte stå upp på matbordet, man ska ta på sig sina skor, man ska sätta sig i bilen, man får inte riva ner saker i en affär), och de kan lätt hålla igång 30-60 minuter utan avbrott. Och då menar jag inte gråt och förtvivlan enbart, utan en unge som kastar sig på golvet (om hon ligger ner), eller fram och tillbaka (i bilstolen eller vagnen eller cykelstolen), vrålar, och kastar sig runt helt utan att göra nån notis om att hon slår och skadar sig själv (eller någon annan). Vissa dagar har jag räknat ut att hon ägnar upp till fyra timmar med såna här stollerier! Man blir matt! Alla ungar går igenom detta, säger de flesta, men jag tycker det är konstigt att ingen någonsin berättat om att deras ungar beter sig på exakt det här sättet, så intensivt och så ofta - eller är det helt enkelt jag som är överkänslig?? Återstår i alla fall att se om det blir en anmälan till socialen eller nån annan instans för misstänkt barnmisshandel. Dels med tanke på blåmärkena och dels med tanke på alla som såg oss (och HÖRDE!!) på promenad till och från BVC...

...blir Mallas fläskkotletter

http://princesselina.blogspot.com/2007/10/mallas-flskkotletter.html jag länkar lite fräckt direkt till Princess Elinas blogg så får ni läsa receptet där. Precis lika enkelt och lättlagat som gott gott gott :) Det enda som behövs lite mer av är tid.

Min hittills ganska korta karriär inom ambulansen har redan gjort mig till mediekändis   Det är rätt fascinerande att fotograferna inte så sällan är väldigt snabba på plats, ibland före oss, vid olyckor. Bilderna ovan kommer från Wighsnews och Alingsås Tidning.

Mina åtta veckors sommarjobb på Herrljungaambulansen är till ända, och imorgon börjar jag på Ambulansen i Alingsås. Har redan träffat kollegorna i mitt lag och det verkar vara bra människor alla tre! Har bara hört gott om dem också. Det känns skönt - man är ju fortfarande rätt grön, även om jag tycker jag har haft en väldig tur och stött på både ganska mycket och ganska varierande uppdrag hittills. Jag har trivts väldigt bra i Herrljunga och det känns trist att sluta där, men det är samtidigt roligt att jag får en chans att fortsätta inom ambulansen när jag nu har styrt in där.

Kom in på två fristående kurser i ambulans-vidareutbildningen, men har tackat nej. Känner att det blir alldeles för mycket. Ida har fortfarande inte inte fått någon barnomsorgsplats (trots att vi nu stått i kö i över ett år!!) Tidigast i slutet av oktober kan de hosta fram en plats åt henne. En ny avdelning ska byggas på ett befintligt dagis, men vad jag har sett har man inte ens börjat ännu. Så jag och Andreas pusslar och fixar, turas om att jobba, och träffas därför så gott som bara i dörren, och de helger och kvällar som jag är ledig. Så det ska bli så skönt när vi väl får dagis, och kan börja fungera som en "normal" familj igen.

Nä, nu är det uppehåll igen och solen kikar fram. Dags att gå ut och klippa gräsmattan - för sista gången i år kanske?

Var inte denna ryggsäcken något av det snyggaste på länge?

Har satt mig på bevakningslistan för att få ett mail så snart den går att beställa. Hoppas den kommer innan dagisstart!

Folk påpekar allt som oftast att jag är dålig på att uppdatera bloggen. Egentligen skulle jag också tycka att det var kul om jag kunde, orkade, hann göra det varje dag, för att fånga just det vardagliga. Men nu när jag börjat jobba (heltid) och är mindre hemma, så hinner jag dels göra mindre med min familj att blogga om, dels blir det mindre tid kvar att blogga på. Idag har jag dock slagit på stort   och ni hittar en hel radda med inlägg här neranför, både bilder och filmklipp från den senaste veckan.

Det har även dykt upp en ny finess på bloggen, i högerkanten har det kommit en ruta "Fråga Mig", där man helt enkelt kan skriva i och skicka en fråga. Så varsågoda, lämna kommentarer eller ställ frågor :) För övrigt är jag jätteglad över alla former av kommentarer. Ibland undrar jag om min blogg har en enda läsare...

Nu börjar frysen fyllas av bär - blåbär, vildhallon, svarta vinbär, jordgubbar... Som synes på filmsnutten har vi bra hjälp med plockandet. Måste säga att hon är fenomenal på att sortera ut mogna bär från omogna, och repa bort alla kvistar och skräp, innan hon lägger ner i bunken (eller i magen...)

Den gångna helgen tillbringade jag och Ida på Hornbore Ting i Hamburgsund. En vikingamarknad i dagarna tre, med tillhörande ting på lördagskvällen. Mycket trevligt, och absolut inte sista gången. Ida Linslus höll sig framme och blev intervjuad både av Strömstads Tidning och Bohusläningen. Den förstnämnda hade ett reportage häromdagen, bara att klicka på länken och scrolla neråt på deras sida.

Ida lagar mat på Hornbore Ting.

Bilden som var med i Strömstads Tidning. Ida äter nyrökt makrill.

Även vikingar måste sova! (gäller även vuxna sådana, här vilar Ida och mormor)

Hur mycket man än bjuder till och optimerar sovstunden på dagen, dämpar belysningen, stänger av musik, läser en bok, ligger jämte, ligger inte jämte, kliar i håret, på ryggen, kliar inte alls... så verkar det som om de mest häpnadsväckande sovställningar och -platser slår allt detta...

På matstolen i köket. Ganska dåligt med plats, men det GÅR.

Bland skorna på ett kallt klinkersgolv i hallen. På Birgit-filten, så klart.     

I läsfåtöljen vid öppna spisen. Med Birgit-filten, så klart...  

I dockvaggan. Med Birgit-filten, så klart...

På en pall i hallen. Med Birgit-filten, så klart.

Så - en rimlig slutsats borde vara - så länge man har Birgit-filten kan man faktiskt sova precis varsomhelst och hursomhelst!!