Nu har vi överlevt ett dop. Fram tills en minut innan vi skulle börja trodde vi verkligen att vi skulle kunna genomföra det hela utomhus på vår terass, men så blev det nu inte. Även om jag väl tyckte att lite duggregn inte skulle få hindra oss, så insåg till och med jag att ett skyfall under åska och blixtar kanske var lite VÄL bra. Även fast vi har ett jätteflashigt parasoll som i alla fall några kunde stått under. Men vi flydde alltså inomhus, och den enda som blev våt i håret var Ida. Hon tog förresten själva dopet med lugn. Sov sig igenom hela den lilla ceremonin, och vaknade lite förskräckt till när nån konstig gubbe skvätte vatten över huvet på henne. Men jag tycker hon skötte sig storartat, gnällde till några gånger innan hon fick syn på alla människor som satt och glodde på henne, och då tittade hon storögt tilllbaka! Och när alla som avslutning klämde i med Idas sommarvisa, då tror jag hon tyckte att det var väldigt fint och stämningsfullt :)

Tyvärr kom jag inte på förrän idag att jag skulle ha tagit kort på tårtan också. Vi hade svängt ihop en napoleontårta och som dekoration gjort avtryck av Idas fötter i marsipan! Påhittigt va :-) Jag har dock tagit ett kort på tårtan idag, och beskurit bilden så det inte syns hur mycket vi har ätit upp...

Idag packar vi in barn & tårtrester i husvagnen och åker till Växjö ett par dagar. Andreas ska jobba och jag och barnen ska sysselsätta oss lite. Jag har spanat in att det finns ett fint äventyrsbad i Växjö så jag gissar att det blir en tur dit. Vi ska också göra studiebesök på Andreas kontor och hälsa på dom där.

Nu har vi varit ute och farit igen, Ida och hennes mamma. Vï åkte ner till mormor och morfar i Kinna övar natten. På vägen ner mellanlandade vi i Borås och utförde en del "nödvändig" shopping. Ida behövde en body med spetskrage på till dopet på söndag (konstigt att det blev fyra kassar med olika kläder och annat...?), och vi passade på att ta en fika med moster, mormor och morfar som också var ute och handlade lite. Igår mötte vi Anna i Kinna, och hon följde med till polisen och hjälpte oss lite där, när vi skulle skaffa oss pass. Inte det lättaste, men jag tycker vi klarade det bra. Instruktionerna var att man skulle ha "ett neutralt ansiktsuttryck" samt sitta stilla under tiden man hade det neutrala ansiktsuttryck. Vi var jätteduktiga båda två och det var bara jag som behövde ta om mitt kort. Dagen till ära hade vi valt  varsin randig tröja, så vi ser ut som straff-fångar båda två, med stirrande blick och jätteneutralt ansikte. Får se om vi släpps in i nåt annat land med dessa pass.

Sen var vi på Skrädderiet och åt bakelse. Inte bara vi, konstaterade vi, utan det var skolavslutning på byn och hela stället blev snabbt överbefolkat. Fast vi träffade på massa folk vi kände och det var kul. Vi konstaterade att åka tillbaka till Kinna är som att åka tillbaka till 90-talet - hur kan det komma sig att alla ser ut fortfarande, som de gjorde på högstadiet, med permanentat blonderat hår och uppsprayad lugg??! Intressant iakttagelse. (Själva har jag och Anna givetvis utan att åldras alls hängt med jättemycket och ser inte alls ut som då ;) ) Vi träffade Lisa P som var på Skrädderiet med sina barn, hennes son tar studenten!! Så gammal kommer Ida aldrig att bli - hon kommer alltid att vara en liten liten bäbis...

På kvällen badade vi med Alva och hennes familj igen. Ida behövde lite längre tid för att komma på att det var skönt och roligt, men till slut kunde hon slappna av och njuta som de andra gångerna. Denna gången hade vi även lurat med oss moster! Jättekul tyckte vi.

Och så till sist lite information: Ja, jag VET att jag har tillräckligt med mat till Ida, och hon FÅR äta så mycket hon behöver. Jag vet det eftersom hon har gått upp ett kilo sista månaden, ungefär 2-3 gånger så mycket som de "behöver" för att man på BVC ska vara nöjd. Och: Ibland skriker barn. Även Ida. Det betyder inte nödvändigtvis att hon ligger två sekunder ifrån svältdöden. Oftast betyder hennes gråt att hon är trött och behöver sova. Då brukar sömn vara ett bättre alternativ än mat. Så sluta tjata om att "stackarn är så hungrig, får hon verkligen tillräckligt med mat" varenda gång hon skriker! Så. Då var det sagt.

Nu ska vi göra oss i ordning för en promenad i ösregnet. Vi ska inte promenera så långt, bara till Elma och hennes mamma på andra sidan granarna och dricka lite kaffe.

Tremånaderskontroll igår. Som vi har misstänkt hade hon blivit både längre, tyngre och ökat på sitt hattmått sista månaden. 5615g (+1kg!!), 57,5 cm (+5cm) och 41 cm runt huvet. Vi gjorde en snabbkalkyl på hur det skulle vara ifall hon fortsatte att växa i samma takt som nu – då skulle hon väga 20 kg när hon fyller ett år. Vi kollade  inte längre fram i tiden än så J Hon har i varje fall klättrat två kurvor på vikten och en på längden, men börjar plana ut på båda, så det ser tydligen helt normalt ut, och BVC-syster Lotta hävdar att hon inte alls kommer bli en jättebäbis trots sin raketstart trots att hon vid tre månaders ålder har mer än dubblerat sin födelsevikt…

Hon fick sina första vaccinationer igår också. Liksom med allt annat när det gäller spädbarn har omgivningen försökt skrämma upp mig med hur fruktansvärt det skulle bli. Både själva sticken och efteråt. Så klart att hon skrek, vem skulle inte göra det. Och efter andra sprutan skrek hon hejdlöst och tittade på mig med en blick som sa ”hur kan du låta dom GÖRA detta mot mig??”. Men det gick över på nån minut.  På kvällen märktes det att hon var besvärad och kanske hade ont, så då fick hon alvedon och sen gick det riktigt hyfsat tycker jag. När vi gick hem från BVC så visade det sig att det var marknad i byn. Självklart skulle Ida handla. Hon fick välja ut två stycken bodysar med får på för att hon hade varit så duktig med sprutorna.

På skoj har jag dokumenterat vårat sista dygn – folk frågar så ofta hur Ida ”är”, vad vi ”gör” och hur det ”går”. Nu är kanske inte detta ett helt representativt dygn med tanke på vaccinationen men det finns å andra sidan inga ”vanliga” dagar i vårt liv just nu så det kvittar kanske.

08.45 Vaknar, ligger och skrattar och jollrar. Kommer upp. Är på jättegott humör, leker med sina leksaker i sin gåstol

09.30 Ammas

10.10 somnar i vagnen på väg till BVC

11.00 BVC, vaccination, vägning och mätning. Skriker lite när hon får sprutorna men tröstas snabbt.

11.30 Ammas. Skriker sig till sömns i vagnen

13.50 Vaknar. Skriker. Ammas. Leker en stund i sin gåstol

14.50 Tröttnar på lek och blir ledsen. Skriker tills hon kiknar och  bärs non-stop i trekvart. Får alvedon och somnar

15.35 Somnar i bärsjal

17.30 Vaknar. Ammas. Verkar pigg och glad. Följer med pappa till scouterna medans mamma kutar en runda.

20.30 Ammas, läggs i sin säng och somnar

21.30 Vaknar och gråter. Byter blöja. Gnyr och verkar besvärad efter vaccinationen. Är varm och har kanske lite feber. Får Alvedon, läggs i sin säng och somnar om.

01.30 Ammas, byter blöja. Somnar om i sin säng.

05.30 Ammas. Somnar om.

08.10 Vaknar till, ligger och gnyr, stånkar och stönar en stund, men somnar om.

09.00 Jag tittar till Ida och inser att hon ligger vaken och spanar, nöjd och glad. Dags att stiga upp!

Nu så ska vi strax iväg på Öppna Förskolan för föräldrautbildning och därefter blir det utflykt till Kinna igen.

Äntligen kommer han - den jätteberömda (?!) Jerry - Elvis Presleys kusin :-) Snart i en kommun nära mig!

Vilken himlans tur att jag gick förbi detta anslag nere på byn igår, så jag inte missade denna stora händelse :D   <---- Obs! Ironi!

...en ny favorit! Nämligen en gåstol! Hon sitter redan med bara lite stöd, så vi tänkte att det kunde vara värt att prova. Succé direkt! Hon orkar bara några minuter i taget, men populärt är det i alla fall. Inte för att hon når ner till golvet så jättebra, men hon har ändå lyckats förflytta sig hela en meter!

Gud vad trött jag är. Låg med Ida jämte mig i sängen för en stund sedan och försökte sova i smyg utan att hon märkte det. Men så fort jag blundar märker hon ens svek och börjar gny direkt. Undra om man kan måla ögon på ögonlocken så det ser ut som om man är vaken? :D Kanske skulle man bli rik om man uppfann såna där tatueringar som man fäster med vatten som ser ut just som pigga ögon...

Det är inte utan att jag känner mig lite modig och storslagen som åker till badhuset med tre barn! Men med Louise vid min sida (som också hon åkte med tre barn i släptåg) så gick det galant. Ungarna hade jätteskoj och vi också. Ida provbadade sina nya badbrallor - senaste fyndet från Tradera - 5 kronor. Dessa mirakelbyxor ska alltså hålla allt otäckt som normalt hamnar i en blöja kvar i badbyxan.  En olycka händer ju så lätt, liksom... Efter en halvtimma ihärdigt badande kunde jag konstatera att badbyxorna var lika rena inuti som när vi tog på dem. Om detta beror på att Ida förstår att man måste hålla sig när man badar i badhuset, eller på att badbyxorna inte riktigt höll vad de lovade (tätt alltså), tänker jag inte ens spekulera i :D

En härlig kväll i badhuset hade vi i alla fall och det lär bli fler vändor dit. Säkert redan nästa vecka igen!

... det var inte Idas hår på bilden igår. Hon satt i knät på Anna när Annas hår blåste ner och la sig lite fint över Idas flint. Men man får ju i alla fall en uppfattning om hur hon kommer se ut med en fluffig page framöver (eller med en dito peruk redan idag! ;) )

Idag åker vi till badhuset igen. Denna gång med Wilma och Philip också. Andreas är iväg i Halland eller Skåne tills imorgon så då passar vi på och klarar oss på egen hand!