En liten patient i sitt fängelse (spjälsäng)

Vi spenderade förra natten på sjukhus. Det började i måndags morse. När Ida suttit på pottan märkte jag att bajset var alldeles vitt! Väldigt skumt. Egentligen hetsade jag inte upp mig så mycket över det, utan tänkte att jag kunde avvakta och se hur det skulle bli nästa gång. Men dagen gick och när hon hade ätit middag vid 16tiden, så tjugo minuter efteråt började hon GALLSKRIKA. Har aldrig hört henne skrika på det sättet innan. Hon kastade sig av och an i famnen, vred sig, stirrade vettskrämt på mig och hade så ONT! 35 minuter tog det innan hon hulkande satt i mitt knä och pustade ut igen, alldeles genomsvettig. Jag är ju trots allt sjuksköterska och vet ju att avfärgad avföring kan vara ett tecken på avflödeshinder i gallvägarna. Men typ gallsten känns ju inte som en självklar åkomma på en niomånaders unge. Hur som helst så ringde jag sjukvårdsupplysningen som hänvisade mig till barnakuten. Ringde dit och fick rådet att åka in omgående. Så det var ju bara att packa väskan och åka iväg. Vi blev sittandes några timmar på akuten med ett relativt välmående (men väldigt trött) barn. När vi till sist fick komma in till doktorn, så började hon fråga om vi hade leversjukdomar i släkten, om hon verkligen var helt frisk sen tidigare osv osv. Efter att ha pillat i rumpan konstaterade hon dessutom att bajset var VITT!! (som om man inte kunde lita på min egen berättelse).

Hursomhelst. Detta skulle utredas så vi blev inlagda på barn- och ungdomsavdelningen. Runt midnatt fick vi komma till ro och gå och lägga oss. Då hade Ida imponerat genom att prestera ett avföringsprov på pottan till dem (fortfarande vitt). Båda hennes små armveck var emlade och nu skulle vi få sova i 1,5 timma innan man skulle sätta nål och ta prover på henne. (Konstigt att man inte kan emla direkt på mottagningen och sticka henne innan hon somnar). Halv två väcktes hon alltså (och jag) och bars till ett helt upptänt rum där hon skulle ligga på en kall brits och stickas och stickas. Under gallskrik blev alla prover tagna och vi fick lägga oss igen. Ida fick välling eftersom hon skulle fasta inför morgonens Ultraljud av den lilla magen. Jag sov knappt en blund. Jag fantiserade fritt om olika tillstånd som kan ge avflödeshinder på en så liten människa. Tumörer, missbildningar, leversjukdomar... Jag kom inte på en enda sjukdom som kändes som ett särskilt kul alternativ. Och varför skulle hon få göra ultraljud om inte dom misstänkte något?!

Nu var ultraljudet helt invändningsfritt - tack och LOV!! Finfin lever och rena gallvägar. Och alla prover helt bra. Så barnläkaren som skrev ut henne sa att det nog inte var gallvägarna i alla fall, för då skulle hon ha blivit gul och haft förhöjt bilirubin. Hans tips var födoämnesallergi. Och mest troligt mjölkproteinallergi. Jaha. Det kan man leva med. Lite pyssligt och trixigt - men absolut inte farligt. Och dessutom växer de allra flesta i från det. Lättnad, lättnad, lättnad! Jag som ställt in mig på en inte så jättekul julhelg på sjukhus. Nu fick vi åka hem. Vi ska undvika mjölk och se tiden an tills nästa BVC.

Här ser nog nästan barnet piggare ut än pappan...

Vi har köpt mjölkfri välling och gröt. Maten är hon fortfarande inte noga med. Hon har ju krånglat väldigt med maten det sista. Jag har trott att det bara varit en fas, att hon testat mig lite, men kanske har hon helt enkelt inte velat ha maten, därför att hon mått illa, haft ont i magen osv... Skuldkänslor...

Jag är så otroligt lättad och tacksam. Lovade i ett svagt ögonblick att jag aldrig mer skulle bli arg på Ida, bara hon visade sig vara frisk och itne allvarligt sjuk. Jag ska inte ens bli arg om (när) hon piercar sig eller tatuerar sig eller färgar håret svart! Kanske...   

Hon är fortfarande hängig och klen, sitter helst i knät och lutar sig tillbaka och tittar på. I vanliga fall vill hon absolut inte sitta still utan mest fräsa runt på egen hand. Men det kan visst ta någon vecka. Vi får se tiden an helt enkelt.

 

Malin

23 december 2009 14:28

va skönt att det gått bra för er. Inte kul närens ögoonsten har ont, bliralldeles tårögd bara av läsa om er sjukhusvistelse...

god jul och kram på er!

http://www.femifamiljen.bloggagratis.se

 

Maria

23 december 2009 18:51

Nä visst är det förfärligt. Bara tanken på hur mitt liv skulle gå sönder om något hände henne får mig alldeles kallsvettig...

http://falk.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

//

Lite blandade bilder från sommaren som gick...     Ida var med mormor och morfar en helg vid Mölarps Kvarn strax utanför Fristad, där de levde vikingaliv och njöt av den vackra naturen.       Morfar och barnbarn     På väg för a...

Vi hittade Pyttelitens Ridlekis i Horla. En fantastiskt fin liten ridskola med hemma-känsla. Massor av pyttesmå hästar och pyttesmå barn om vartannat. Ida älskar att pyssla med hästarna och att rida. Nästan alltid rider vi ut, vilket innebär en skön ...

        Vi gick Linnémarschens Adventure Walk i Borås idag. Fantastiskt arrangemang och som tidigare år med ett fantastiskt vårväder! Ida fick egen nummerlapp och gick större delen av de sex kilometrarna själv. Med stavar.       För...

            Vi tog en tur med bilen, och hamnade på "andra sidan" av Hornborgasjön.  Vi brukar alltid åka till Trandansen vid västra sidan om Hornborgasjön, mellan Falköping och Skara. Men på andra sidan hittade vi till ett jättefint Natu...