Ida med en nyfunnen kompis på Lek- och Buslandet i Örebro

     Morgonmysbus på hotellet

Åka bil långt är rätt så mysigt

Tre trötta barn somnade i bilen på vägen hem

Det blev en mycket lyckad helg i Örebro! God mat, massa bad och nöjda barn och föräldrar. Och farmor och farfar verkade nöjda de också. Hotel Plaza hade öppningserjudande så vi fick ett jätteflott familjerum med plats för alla fem för samma pris som vi skulle fått ge på Ibis. En utmaning att sova alla fem i samma rum, men det gick riktigt bra. Fantastisk bedrift av Philip och Wilma att kunna sova i det oväsen som Ida åstadkom framförallt natt nr 2...

När klockan var fem hade vi åtta gånger väckts av ett hysteriskt gallskrik och en kallsvettig illgastande unge som kastade sig fram och tillbaka i sängen i vild panik. Natten innan hade haft tendenser till att vara likadan, men inte på långa vägar lika illa. Någon gång i veckan har hon liknande nätter då man väcks av hennes panikslagna skrik. Hon är inte vaken och inte kontaktbar. Det går heller inte att väcka henne. Tar man upp henne (vilket är det enda man vill när hon verkar ha det så himla jobbigt) - så värjer hon sig, sliter sig för att komma loss, kastar sig fram och tillbaka. Sen - efter fem eller tio eller femton låååånga minuter - somnar hon lika plötsligt som hon vaknade. Ofta kommer första "attacken" efter någon timma sedan hon somnat på kvällen. Har googlat sedan vi kom hem, och kommit fram till att det måste vara nattskräck hon har - en variant av att gå i sömnen eller att ha mardrömmar.

Tydligen händer det oftare om man har dragit på sig sömnbrist under dagen. Och dagarna i Örebro var ju synnerligen intensiva med simhallsbesök hela den ena dagen och Lek- och Busland andra dagen. Visst sov hon i sin vagn både på lördagen och söndagen, men inte lika länge som hon gör en normal dag hemma, och framförallt kom hon inte i säng så tidigt som hon hade behövt på kvällarna. Framför allt kanske för att hon inte kan somna med fullt av folk i rummet. Hemma så lägger eller sätter vi ner henne i spjälsängen helt vaken. Hon sitter och pillar och grejar med nåt, eller ligger och gosar med sin filt och småpratar för sig själv tills hon somnar. Hon är alltid själv och det är mörkt och tyst i rummet. Att försöka somna mitt under melodifestivalen med fullt med folk i rummet kan inte vara det lättaste. Det hade nog inte jag heller klarat av.

Hur som helst nu har jag läst på allt jag hittat om nattskräck (http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html  är den bästa sidan jag hittat) och förstått hur viktigt det är att sköta rätt antal timmar sömn per dygn för att minska risken. Även om barnen inte kommer ihåg något alls efteråt, eller ens upplever skräck eller rädsla under själva attacken, så är det ruskigt jobbigt att se ens lilla knyte så alldeles utom sig. Och ur rent egoistiskt perspektiv är det svårt att vara käck, pigg och glad när man har varit uppe åtta kvartar på en natt och vyssjat, gungat, burit, lagt ner, burit mer.... Nu sover hon sedan tio i sju. Risken är väl att det blir en tidig morgon för mig imorgon, men jag tar gärna det om hon får sova i lugn och ro hela natten fram tills dess.

Kreativiteten går annars framåt. Idag har jag sytt en västklänning och ska snart ge mig på en mössa eller två. Ska se om det kommer upp lite bilder ikväll eller under morgondagen.