Hon sover! Och har gjort så hela natten. (Förutom halv två, fyra, fem och halv sju då hon ville käka). Men när jag la tillbaka henne i sängen vid sju så somnade hon och hon sover fortfarande. Skönt. Hoppas det bara var ett par tillfälliga nätter. För man orkar hur mycket som helst på dagarna nästan, om nätterna är ok. Det behövs inte många knäckande nätter innan man är ett vrak även dagtid. Och då är en skrik-å-panik-dag inte vad man önskar sig.

Nu sitter jag i godan ro och dricker en kopp kaffe och bloggar lite, läser mail och Aftonbladet. Frukost har jag hunnit äta, och duscha och klä på mig - allt det där man - enligt föräldrautbildningen - inte skulle hinna (och som alls inte är lika njutbart med en gallskrikande bäbis i närheten). Om några timmar ska jag och Ida göra tågresepremiär. Hoppas hon gillar det. Med en mamma som älskar att åka tåg får vi hoppas det. Bästa resan jag gjort i mitt liv är när jag åkte Transsibiriska järnvägen 2006 (eller när det nu var). Nu är det ju inte riktigt 1000 mil vi ska åka idag, utan till Kinna. Mormor och morfar ska vara barnvakt när Idas föräldrar roar sig lite. I höstas köpte jag nämligen biljetter till Big Comedy http://www.bigcomedy.se/, och tänkte att "går det så går det". På ett vis känns det skönt att ha stökat över den där första-gången-vi-lämnar-bort-vårt-barn-till-någon-annan-gången. För det verkar på andra föräldrar som att det blir svårare ju längre man drar ut på det. Och jag vill ju gärna att Ida ska känna sig helt trygg med att bli bortlämnad emellanåt. Trots allt handlar det ju bara om några timmar, det värsta som kan hända är väl att hon blir lite hungrig, men då får mamma ge henne flaskan, så får vi hoppas att hon tar den. Mina föräldrar har ju trots allt med stooor framgång tagit hand om och uppfostrat två barn (även om det var på nittonhundratalet), så det ska säkert gå bra.  (Ja, jag erkänner. Jag är lite lite nervös för hur det hela ska gå och om Ida sköter sig väluppfostrat. Men det är nog normalt att känna så)

Hon sover än! Jag hinner nog ta en påtår också....

 

Malin

11 maj 2009 20:36

Det är nervöst... Embla och Loke lämnade vi inte bort innan de var ganska stora och det har vart på gott och ont.

Gick det bra då?

http://femifamiljen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

//

Lite blandade bilder från sommaren som gick...     Ida var med mormor och morfar en helg vid Mölarps Kvarn strax utanför Fristad, där de levde vikingaliv och njöt av den vackra naturen.       Morfar och barnbarn     På väg för a...

Vi hittade Pyttelitens Ridlekis i Horla. En fantastiskt fin liten ridskola med hemma-känsla. Massor av pyttesmå hästar och pyttesmå barn om vartannat. Ida älskar att pyssla med hästarna och att rida. Nästan alltid rider vi ut, vilket innebär en skön ...

        Vi gick Linnémarschens Adventure Walk i Borås idag. Fantastiskt arrangemang och som tidigare år med ett fantastiskt vårväder! Ida fick egen nummerlapp och gick större delen av de sex kilometrarna själv. Med stavar.       För...

            Vi tog en tur med bilen, och hamnade på "andra sidan" av Hornborgasjön.  Vi brukar alltid åka till Trandansen vid västra sidan om Hornborgasjön, mellan Falköping och Skara. Men på andra sidan hittade vi till ett jättefint Natu...