Här sitter jag i min ensamhet. Kvällen blev inte alls som jag tänkte mig faktiskt. Jag och Ida skulle spendera vår första kväll och natt helt för oss själva. Jag hade planer minsann. Vi skulle umgås bara med varandra, ta ett bad, en kvällspromenad och sen bara sitta och småprata med varandra. Hon är ju för det mesta väldigt pigg och alert på kvällarna Under eftermiddagen har vi varit nere hos Louise och Alva i Kinna och hälsat på. Vi passade på när Andreas hade en kund han skulle besöka i Kinna. Vi var hemma vid sex på kvällen, lastade in Ida, vagn och skötväska och allt vad det var, hann fixa lite mat och sen skulle Andreas iväg. Lagom då vaknade Ida, käkade massor, fick en ren blöja, och sedan la jag bara ner henne som hastigast i vagnen för att jag skulle hysta in en maskin tvätt. Väntade på det sedvanliga gallskriket som brukar signalera att "i vagnen vill man inte ligga om inte det är absolut nödvändigt, och absolut inte om den står stilla, och absolut inte om det händer nåt annat kul och intressant i närheten". Men när jag två ögonblick senare kom tillbaka hade hon s o m n a t! Och hon sover fortfarande!! Som en stock! Sen klockan sju. Blev inget badat och myst och lekt och umgåtts på tu man hand här inte!! (däremot har jag fått gjort väldigt mycket annat). Vem vet, kanske tycker hon att hon har världens tråkigaste mamma, så man kan lika gärna sova, annars får man leka en massa tramsiga lekar och bada osv... Nu ha rjag nog snart väntat färdigt på att hon ska vakna, jag får väl väcka henne, mata och hoppas att hon kan somna om och att hon inte tycker att det är morgon allt för snart...