Idag har jag varit vaken sedan 02.45 Då käkade Ida. Sen somnade hon om till halv fem. Men det är verkligen helt ofattbart hur mycket ljud en så liten människa kan frambringa – även då hon sover! Hon stånkar, kvider, stönar, skriker till, gnyr… Andreas tycker att det är väl bara att sova med öronproppar då. Men det känns inte som en riktigt bra lösning i längden. Vi tillbringar ju trots allt en del nätter ensamma, Ida och jag, då hennes pappa är ute på jobb. Och det känns kanske inte så bra att ha vant sig vid att inte kunna sova utan öronproppar då. Dessutom vaknar hon ju X antal gånger varje natt och käkar, och då skulle hon ju hinna väcka hela huset innan jag hörde det. Nej, hennes pappa är inte särskilt lättväckt, nej.. ;) Funderar på hur det skulle låta nästa gång vi ses i föräldragruppen: ”Nej, jag sover jättebra på nätterna, stoppar i öronpropparna när jag lägger mig och sen sover jag som en stock tills jag vaknar kl 9 på morgonen. Jätteskönt att slippa höra när hon ligger och skriker!” Nu är i alla fall klockan 11 och jag har insett att det blir inte mer sömn just nu. För mig. Ida sitter inknuten i sin sjal på bröstet på mig och sover och snusar. Utan att låta en massa. Konstigt att det bara är på nätterna.

Jag sprang igår. Eller joggade. Helt underbart att anstränga sig lite. Jag har inte dålig kondition. Jag har ingen kondition alls. Men som tur är vet jag ju av erfarenhet att det brukar repa sig rätt så fort om man bara inte ger upp efter de första gångerna. Igår när jag skulle byta om till springkläder (jag kommer inte riktigt i mina vanliga löpartights i nuläget…)kände jag mig inte värst smärt när jag stod och letade efter ett par springvänliga brallor med gott om plats i midjan (och gärna vid låren, rumpan, höfterna…). Wilma tittade nyfiket på när jag provade byxor efter byxor och släppte sedan kommentaren ”Det är konstigt – en del som har fått barn har typ som en tjock mage kvar jättelänge, men din mage är ju liksom jättesmal!” Underbara barn! Visst är barn alltid ärliga? Jag kände mig i alla fall en liten smula lättare när jag skuttade iväg runt Orraholmen.

Uppdatering från BVC: 4650gram och 52,5 cm. Nästa gång är om en månad, och då är det dags för första vaccinationen.

Laddar upp en liten videosnutt på en go och glad tjej. Vilket hon faktiskt är för det mesta. (bilden är lite mörk, men man ser lite i alla fall :)

Det regnar fortfarande. Stilla vårregn. Det är verkligen GRÖNT ute! Vi trotsar allt det våta och drar på oss regnkläder och regnöverdrag till vagnen och promenerar ner till BVC. Dags för vägning och mätning igen.

Ikväll ska jag ut och springa. Banne mig! Jag var på efterkontroll hos barnmorskan i förra veckan och gick igenom besiktningen. Dock sa hon att rekommendationen numera är tre månader istället för åtta veckor när det gäller att hålla upp från "stötig" träning. Men va sjuttan - så himla farligt kan det väl inte vara om man springer bara lite försiktigt, liksom lufsande..? Jag har ju ändå ingen kondis kvar så det blir väl nån form av gång/jogging bara. Och om det gick bra att börja springa efter åtta veckor fram tills nyss, så borde det väl gå bra för mig med, utan att jag för den skull skulle få framfall eller bli akut inkontinent? Hittar ni nån livmoder eller ett par äggstockar som ligger och skräpar nånstans runt Orraholmen, så vet ni i alla fall att det är min. I så fall hade jag fel!

Vi måste köpa ett babygym till Ida. En sån där typ båge som man ställer över en filt på golvet och så hänger det en massa kul grejer att glo på. Det går inte att lura henne längre. Innan kunde man lämna henne en stund och gå och borsta tänderna t ex, utan att hon fattade att man var borta. Men nu märker hon DIREKT att man överger henne. Och det låter hon märkas! Skötbordet däremot är en höjdare. Där hänger en mobil med speldosa i, och hon börjar gapskratta och jollra direkt när hon får syn på den. Flaxar med armarna och är allmänt skitnöjd. Att ha nåt liknande att använda när hon ligger på golvet vore alltså perfekt!

Laddar upp lite bilder på uteplatsen för att skryta lite. Vi är RÄTT så nöjda :-) Granitlyktorna kostade bara 199 spänn på Jysk men är solcellsdrivna och känns jättedyra och lyxiga. De laddas under dagen och tänds tidigt i skymningen och lyser sen in på natten. Flott!

Den observante märker kanske att det är två olika uteplatser. Vi fick en massa spillbitar över, och det var ju så enkelt att skruva och såga lite, så vi svängde ihop ett trallgolv på framsidan också. Det är där vi har lite kvällssol, så det känns ju piffigt med ett fint golv där också.

I helgen har vi (förutom att skruva trall) varit iväg på Vikingamarknad i Ale. Ida sov hela tiden. Hon har förresten sovit dygnet runt i tre dygn, bara vaknat för att äta. Vi hade nästan glömt av att hon hade ögon, för vi såg dom inte på flera dar. Hon behövde nog ta igen sig efter förra veckans kämpande med gråt, gnissel och allmänt missnöje. Sedan i lördags är hon sig lik igen, go och glad och pigg. I söndags var vi på kalas hos farfar som fyllde år. Ida var pigg och glad. Skönt. Det är stor skillnad på en bäbis som gallskriker precis hela tiden som i förra veckan, och på en som är go och glad och ler mot allt och alla. Det känns liksom lite mer obesvärat att umgås då.

Det regnar idag! Ida och jag tog en promenad på förmiddagen med regnkläder och regnöverdrag till vagnen. Jag kom på att det är första gången det regnar sen Ida kom, och det är åtta veckor sedan idag! Jag får väl större delen av Sveriges befolkning på mig om jag säger att det är skönt och uppfriskande med lite regn, men jag _tycker_ faktiskt det. Dels BEHÖVS det för allt som ska växa, och sen är det en fröjd för alla oss allergiker att få lite frisk luft. Man inser ju nu när man ser allt gult i vattenpölarna hur mycket pollen det är som virvlat runt i luften det sista.