Dagens inlägg får bli min hyllning till skogen och den svenska allemansrätten! Visst är det väl alldeles fantastiskt att man kan åka precis vart som helst och kliva rakt ut i skogen! Jag har alltid tyckt bäst om att ströva fritt, utan att följa stigar eller vägar, utan kliva på, klättra upp för kullar och ducka för lågt sittande grenar.

Igår svängde jag förbi Babyproffsen i Borås och investerade i en bärstol till Ida. Hon har hittills kunnat sitta i bärselen när vi varit ute i skogen, men nu sist märkte jag att hon både börjar bli för gammal och för stor för den. När man hittar dom där riktigt fina kantarellställena så sitter hon helt enkelt i vägen när man ska böja sig ner och plocka! Och så kan vi ju inte ha det. För kantareller måste man ju plocka! Sagt och gjort, och idag var vi alltså ute och provade denna fantastiska pryl! Otroligt bekvämt för både mig och Ida måste jag säga. Duckar man bara ordentligt under grenarna så hon inte får dem i huvudet, så rör man sig nästan obehindrat.

Laddad för lite kantarellplockning!

Med favorit-larven hängandes i bärstolen så håller man sig sysselsatt även när man tröttnat på att titta på blad, grenar, barr och svampar.

Skulle man bli lite sömnig - vilket man lätt blir i friska luften - så går det även utmärkt att slumra till en liten stund.

Jag kan i alla fall konstatera att det inte gör något att jag mer eller mindre övergivit mina gamla svampställen nere i Marks Kommun. I Herrljunga med omnejd finns massor! Antingen växer det mera svamp här, eller också är det verkligen bara jag som plockar dom. Inte mig emot. Nu hoppas jag bara att det blir ett par vändor till innan nattfrosten kommer på riktigt och kniper de sista svamparna...